Patricia Lorenzoni: "Att färdas under dödens tecken. Frazer, imperiet och den försvinnande vilden"
Moa Matthis, Dagens Nyheter, november 2008
Kristna idéer formade mötet mellan Europa och övriga världen. Tidig europeisk antropologi såg vilden som ett offer. Moa Matthis läser en ny bok av Patricia Lorenzoni.
Finanskrisen är ett reningsbad, säger Ingvar Kamprad och det är en förtröstansfull bild. Släpp in konkursfloden i de råkapitalistiska stallarna och spola ut skiten: girighet, dumhet. Klä Carnegies direktörer i bländvita skrudar och sänk ner dem i det reningsbad som heter ödmjukhet och kärleken till nästan. Vi vet att efter mörker kommer ljus och ont ska med ont fördrivas.
VÅRT SPRÅK ÄR fullt av manande tillrop om den ljusnande framtiden. Bländade av ljuset glömmer vi att det som för bankdirektörer är ett reningsbad, för andra - för oss? - är en katastrof i vilken vi själva kommer att drunkna.
Patricia Lorenzonis bok "Att färdas under dödens tecken" handlar om de tekniker som västvärlden utvecklat för att slippa se människors lidande. Och trots att hennes bok inte alls handlar om dagens ekonomiska läge känns det extra bra att läsa den just nu. Med utgångspunkt i kolonialismens våldsamhet skriver Lorenzoni uppslagsrikt hi storien om ljuset som bländar, och ger därmed den religiöst färgade bilden av finanskrisen en mörk och meningsfull inramning. Alltsedan Europa påbörjade sin världserövring för 400 år sedan har svältkatastrofer, slaveri och folkmord beskrivits som nödvändiga inslag i formandet av den goda världen. Med eftertryck har västvärlden bevisat sin enorma kapacitet att ständigt offra nuets människor mot löftet att skapa en framtid utan offer.
"Att färdas under dödens tecken" ställer frågan om hur detta varit och fortsätter att vara möjligt? Hur kunde 1800-talets goda borgare godta tesen att utvecklingen dömde Australiens urinvånare till utplåning? Vad är det som får det stora flertalet av oss att stillsamt acceptera att papperslösa löneslavar världen över är den enda möjliga vägen till ett framtida globalt välstånd? Hur kan en ekonomisk katastrof där många människor förlorar arbete och hem, och ännu fler redan hungriga drivs än närmare svälten, beskrivas som ett reningsbad?
DET FINNS MÅNGA bra svar på de frågorna, men det Lorenzoni ger är kanske det mest intressanta. Hennes närläsning av James G Frazers antropologiska klassiker och storsäljare "Den gyllene grenen" från 1900-talets början leder henne mot den kristna försoningslärans betydelse för västerländsk självförståelse. Med kors och svärd lade Europa världen under sig och i bilden av Jesu offerdöd på korset smälte mission och våld samman. Någon måste lida och dö för att det nya ska kunna födas. "Kroppar sätts i arbete för att underlätta själars frälsning; själar frälses för att underlätta användandet av kroppar", skriver Lorenzoni om den logik som legitimerade exploatering till döds på sockerplantager, i gruvor och fabriker.
Men hur passar Frazer in i den kristna offerlogikens eskatologiska schema?
Som ett barn av 1800- talets utvecklingsoptimism såg han sig som förnuftets förkämpe mot vidskeplighet och religion. "Den gyllene grenen" var ett mastodontiskt livsverk som ville avslöja alla religioners ursprung i mänsklighetens vilda barndom full av människooffer och kannibalism.
Lorenzoni visar övertygande hur Frazer, utan att ge avkall på sitt förakt för vidskepligheten, samtidigt kunde förespråka offrets nödvändighet. I hans sekulära historieskrivning har vilden blivit det offer som krävs för att rädda världen från att falla bakåt i tiden. Tasmanier, australier och bushmen var alla rester från en mörk forntid som måste utplånas för att framtiden skulle bli verklighet. För Frazer var det koloniala våldet den historiska nödvändighetens verktyg på samma självklara sätt som det hundra år tidigare varit frälsningens verktyg.
DET KRISTNA IDÉARVET formade mötet mellan Europa och den övriga världen, och korsets och offrets logik övertogs av förnuftets apostlar. Eftersom den logiken var, och är, så användbar.
På 1800-talet sa man att människors lidande var följden av en naturlag. I dag talar man om för oss att vi alla lyder under ekonomins lagar. Några och något måste offras, och för deras lidande kan ingen ställas till svars. Och i bakgrunden hör vi hela tiden reningsbadets milda brusande som lovar oss ett paradis på jorden i morgon.
Moa Matthis
