<< tilbake til antropologi i nyhetene
KOPI! Teksten er blitt fjernet
...men modellvärlden är inte bara glamour
GÄVLE, Arbetarbladet 25.2.05
- Ungdomar som lockas av jobbet som fotomodell när en dröm om att tjäna stora pengar och bli rika ekonomiskt och rika på upplevelser. Verkligheten ser dock annorlunda ut. De flesta ägnar sig åt gratisjobb medan ett fåtal lyckas i branschen och får möjlighjeten att åka utomlands.
Det hävdar Ann Frisell Ellburg, socialantropolog och forskare vid Centrum för genusstudier vid Stockholms universitet.
- Den mediala bilden av fotomodelljobbet är antingen glamouriserad eller demoniserad. Antingen utmålas modellyrket som en värld där man atomatiskt kan tjäna stora pengar snabbt, vilket sällan är fallet. Eller så framställs modeller som drogberoende anorektiska divor. I själva verket varierar modellernas erfarenheter i mitt material.
Två sidor
De berättar både om häftiga upplevelser till platser de aldrig förr sett och ett tärande slit för att överhuvudtaget få ett uppdrag i konkurrens med 10 000-tals andra lycksökande ungdomar.
I jobbet ingår att modellernas kroppar kontrolleras då det är deras arbetsinstrument. Det gäller att leva upp till modeindustrins utseendeideal som idealiserar uteslutande vita, smala och unga kroppar. Både killar och tjejer utsätts för en kroppskontroll, inte minst vad gäller kosten. Varenda centimeter är avhängigt om de blir utvalda för ett jobb eller inte. Askes och frosseri avlöser varandra, ätstörningar förekommer främst bland tjejer och liksom i andra ungdomsmiljöer förekommer droger.
Följt modellerna
I sin kommande doktorsavhandling "Ett fåfängt arbete - en socialantropologisk studie av fotomodeller i den svenska modeindustrin" har Ann Frisell Ellburg intervjuat ett 40-tal fotomodeller, både manliga och kvinnliga, samt följt ett 20-tal. Den äldsta 78 år, den yngsta 17 år.
Vad modellerna tillhandahåller är en säljbar kropp. Den kroppen säljs på olika marknader och beroende på vad marknaden begär måste kroppen anpassa sig efter. Det innebär bl a att kroppen på olika sätt måste förändras för att passa idealen.
Modets svängningar
På 60-talet florerade det anorektiska Twiggyidealet, på 70-talet det androgyna enhetsmodet, på 80-talet kroppsbyggarkulturen med modeller med muskler. I dag är det magra flick- pojkkroppar som gäller. Utseendeidealpendeln svänger m a o hela tiden fram och tillbaka.
- Modellerna blir som ett råmaterial som måste skapas om och om igen genom smink, kläder och frisyrer, menar Ann Frisell Ellburg.
Manliga modeller har lägre status än kvinnliga och tjänar ofta mindre.
- Det är slående att det finns så många svenska modeller och så få jobb. Livslängden för en modell är kort, en 25-åring tjej betraktas som "äldre", säger Ann Frisell Ellburg och berättar att modellagenturer inte fick förmedla arbete mot betalning förrän i mitten av 80-talet och då inträffade en explosion av agenturer med nätverk över hela världen. Tidigare skedde all arbetsförmedling genom Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) överinseende.
Många modeller jobbar gratis, varför det?
- Jag tror att det handlar om längtan och drömmar. Vi lever i en upplevelsekultur. Det handlar också om att det är smickrande och bekräftande att erkännas som vacker. Skönhet är hårdvaluta i det individualistiska konsumtionssamhället. Samtidigt är modeindustrin ständigt på jakt efter nya ansikten, så bäst-före-datumet på en modell går snabbt ut.
- Därför gäller det att hela tiden förädla sin kropp via diet, träning och ibland så drastiska åtgärder som kosmetisk kirurgi; fettsuga vader, använda bröstimplantat eftersom du när som helst kan vara passé, säger Ann Frisell Ellburg.
Arbetarbladet
<< tilbake til antropologi i nyhetene