Lisbeth Sachs, medisinsk antropolog, filosoferer i en lang kronikk om at “medicinens möjlighet att upprätthålla liv för organdonation har skapat ett problemkomplex kring identitet, liv och död.” Spiller den livsforlengende medisinen en lignende rolle som ritualer tilknyttet døden blant dinkaene i Afrika?
Låt oss pröva tanken att vi lurar döden på ett sätt som är jämförbart med dinkafolket som rituellt tar livet av sin spjutmästare. Genom att hålla en människa vid “liv”, låta blodet strömma genom kroppen, för att kunna använda detta liv i ett annat liv, har vi tagit ställning för ett annat liv än det som vi beslutat uppfatta som slut. Skillnaden mellan liv och död definieras i och med de kulturellt accepterade handlingarna.
MER FRA LISBETH SACHS:
Kulturpåverkad färgsymbolik och betydelsen av tabletternas utseende
Medisinsk antropolog: Det sjuka äventyret säljer bra