konflikter katastrofer | antropologi.info

Antropologi og konflikt: “Bare det å skrive om det er viktig”

Published on July 9, 2010 by lorenz Posted in historie, konflikter katastrofer, kurdere, Latin-Amerika, portretter og intervjuer, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, vi og de andre

Jeg har begynt å jobbe for Sosialantropologisk institutt i Oslo (SAI) og intervjuet Nerina Weiss. Hun holder på å avslutte sin doktorgrad om konflikten i de kurdiske områdene i Øst-Tyrkia.

Det er i et område som har vært forbudt for utenlandske forskere inntil nylig, og tyrkiske forskere har fått munnkurv. Men folk har et stort behov for å fortelle hva som har skjedd. Bare det å skrive om det er viktig, sier hun. Og noe av det viktigste er å dekonstruere kategoriene ofre og overgripere, å få fram de mange stemmene som ikke blir hørt. Nerina Weiss etterlyser dessuten mer diskusjon om forskningsetikk i konfliktsituasjoner.

>> les hele intervjuet

Antropolog Kristina Johansen samler også historier om en voldelig konflikt. Hun har forsket og jobbet mye i Colombia. Høsten 2004 leverte hun ved Universitetet i Bergen hovedoppgaven ”Som i en boble. Velstående colombianere – vold, usikkerhet og kamp om rom“. I det siste har hun igjen reist rundt omkring i landet og lagt ut mange reportasjer på bloggen sin – på både spansk og norsk.

Også hun skriver om glemte historier og uhørte stemmer. “Hvordan kan jeg si til Blanca at hennes historie – drapet på datteren, flukten fra hjembyen og mangelen på rettsforfølgelse av de ansvarlige – ikke har noen nyhetsverdi i Norge?”, spør hun i teksten Drap uten nyhetsverdi.

I San Onofre: Motstandskamp og glemt historie forteller hun blant annet om Amaury Mogueas kamp for jord og sosiale endringer. Det er “en historie som ikke finnes i historiebøkene, men som fortjener å bli hørt”: Etter tre drapsforsøk, og etter å ha flyktet fra San Onofre til Barranquilla og videre til Bogotá, lever han i dag i hovedstaden, hvor han studerer sosiologi og arbeider for internt fordrevnes rettigheter.

“Jeg har så mange historier jeg ikke vet hvordan jeg skal formidle”, innrømmer hun i et tidligere innlegg kalt “Minnenes veier”:

Det er så vanskelig å snakke om forfølgelsen og volden, det skitne spillet til myndighetene – som sier én ting og gjør noe helt annet – uten at det bare framstår som en surrealistisk, uforståelig verden som alltid har vært og alltid vil være voldelig. Når jeg rusler nedover Bogstadveien føler jeg meg fremmedgjort i mitt eget land.
(…)
Når jeg observerer fredelige landskap i Norge, klarer jeg ikke helt å glemme at det fins andre byer, skoger, elver og landeveier hvor folk sliter, hvor folk prøver å gjøre noe med situasjonen sin, og stadig blir slått ned på i dette forsøket. Jeg tenker at jeg har fått høre disse historiene, og at det ikke bare er for å bære dem med meg der jeg sitter på en eller annen buss, et eller annet tog og minnes.

SE OGSÅ

Fra akademia til menneskerettsarbeid: “Nesten glemt hvordan det er å brenne for noe”

– Føles bra å anvende antropologien i konfliktsituasjoner: Intervju med Ingvild Solvang

Få utstillingsobjektene til å snakke! Intervju med Daniel Winfree Papuga om antropologi og “oral histories”

“Voices”: Anthropologist publishes Palestinian women’s histories

Antropologer forklarer volden i Jamaica

Hva sier forskere om Gaza-krigen?

Antropologer: – Regnskogvern forverrer Kongokonflikten

Kvinner: Ikke ofre, men aktive krigsdeltakere

Conflict Resolution and Anthropology: Why more scholarship on violence than on peace?

Jeg har begynt å jobbe for Sosialantropologisk institutt i Oslo (SAI) og intervjuet Nerina Weiss. Hun holder på å avslutte sin doktorgrad om konflikten i de kurdiske områdene i Øst-Tyrkia.

Det er i et område som har vært forbudt for…

Antropologer forklarer volden i Jamaica

Published on May 31, 2010 by lorenz Posted in fattigdom, konflikter katastrofer, Latin-Amerika, politikk, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark

Det er ikke så ofte man leser om Jamaica i nordiske aviser, men nå har det vært kamper der, mer enn 60 døde. Plutselig etterspør journalister kunnskap om denne øya og er glad de har fått tak i en Jamaica-ekspert: antropolog Odd Are Berkaak.

I flere aviser forklarer han bakgrunnen for volden, mest plass får han i VG. I sentrum står en narkobaron som sammenlignes med «Robin Hood», får vi vite. Han har vokst seg så stor at han har fått nærmest gudestatus hos de fattige. “Dette handler om å redde balansen i et kriminelt politisk nettverk. Det hviler en balanse mellom det politiske og narkotikatrafikken, og når baronene blir for store truer de balansen”, sier han.

Berkaak har arbeidet ved universitetet i Kingston, og har musikk som antropologisk interessefelt. Han har gjort feltarbeid i Jamaica, St. Vincent, Zambia, Oslo og Arizona. I Morgenbladet er han tidligere blitt intervjuet om nordlendingenes forkjærlighet for rastafari og jamaicansk musikk.

NRK har skrevet en lengre sak om øya, se Jamaica – Columbus’ tapte paradis. Ellers er det alltid en god ide å sjekke Global Voices: Jamaica: State of Emergency, Jamaica: Citizen Media Follows the Standoff samt temasiden Jamaica.

OPPDATERING: Sveriges Television (SVT) intervjuer Oscar Jansson fra Uppsala Universitet, se saken “Om Coke försvinner kommer det någon annan”

Fighting rages in Jamaica

SE OGSÅ:

Vold, sikkerhetspolitikk og kamp om rom i Bogotá

The anthropology of children, war and violence

Really an ethnic conflict? An anthropologist on the Kenya-crisis

Setter universitetsbyråkratiet forskernes og informantenes liv i fare?

Published on November 10, 2009 by lorenz Posted in antropologi allment, feltarbeid metode etnografi, forskning(spolitikk) akademia, konflikter katastrofer, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark

“Hvor langt skal vi gå i forhold til våre forpliktelser overfor en diktatorisk stat som bryter med menneskerettigheter hvis det setter liv i fare?” Dette spørsmålet stiller antropolog Nerina Weiss fra Universitetet i Oslo (UiO) i et intervju med Fagbladet Forskningsetikk.

Weiss har vært på feltarbeid i kurdisk Øst-Tyrkia der flere forskere har blitt utvist tidligere. Det er ifølge antropologen “ikke uvanlig at det hemmelige politiet følger etter forskere og gjennomsøker rommene deres etter intervjustoff eller lignende”. Weiss’ forskning dreier seg om grensevold: Hvordan lever befolkningen med en voldelig hverdag?

Universitetet i Wien, som hun var knyttet til tidligere, frarådet henne derfor om å søke om forskningstillatelse fra den tyrkiske stat: ”Skal du inn, må du skaffe deg tillatelse av de lokale myndighetene, der du skal bo.” Via kurdere i Wien møtte hun den lokale borgermesteren. ”Du kan være min gjest så lenge du holder en lav profil”, sa borgermesteren på et møte i Italia.

 Men UiO var ikke glad for hennes planer om å reise til Tyrkia uten offisiell forskningstillatelse:

UiO var redd for at hvis jeg kom i konflikt med Tyrkia, så kunne dette ha diplomatiske følger for Norge og dermed også for UiO. Det som imidlertid ikke ble snakket om, var min egen sikkerhet og det etiske ansvaret overfor de menneskene jeg faktisk skulle bo og jobbe blant.
(…)
Min hovedinteresse var å gjøre et sikkert feltarbeid, uten å sette verken informantene eller meg i fare. Dette virket lettest ved å være ’inkognito’, uten å søke offisielt om forskningstillatelse.

Er altså lojalitet til regelverket viktigere enn forskernes eller informantenes sikkerhet?

Det virker slik når Signe Lise Howell fra SAI (Sosialantropologisk institutt) kommenterer:

Som arbeidsgiver og som en ledende forskningsinstitusjon, er det derfor Universitetets plikt å sikre at de nasjonale og internasjonale regelverk blir fulgt, selv om dette noen ganger kan komme i strid med forskningsinteressene til våre stipendiater.

Men hun begrunner holdningen sin med hensynet til sikkerhet:

Det overordnede hensynet i slike situasjoner, er hensynet til sikkerhet, både for forskeren og for involverte informanter. Det kan riktignok finnes gråsoner der forskeren i samarbeid med instituttledelsen må utvise skjønn. (…) Generelt er slik gråsoneforskning noe vi ikke ønsker å utsette våre stipendiater for.

Nerina Weiss mener at forskere har et ansvar av å undersøke temaer som er ubehagelig for staten de forsker i. Det er viktig for verdenssamfunnet å vite hva som virkelig skjer:

Journalister skummer bare på overflaten i sine reportasjer og gir ofte et ensidig bilde. Ved å gjøre antropologisk feltarbeid, dvs. å være i landet over lang tid, bo der og snakke med folk, er det mulig å komme innenfor. Jeg tror derfor ikke at løsningen på problemet ligger i en generell strikt ””følg regelverket”” og ved alltid å kreve en offisiell forskningstillatelse.

Men det ble likevel slik at hun måtte søke om forskningstillatelse:

Jeg måtte altså finne en vei for å tilfredsstille UiO uten å samtidig rette alt for stor oppmerksomhet på min interesse i grensevold. I søknaden til den tyrkiske ambassaden fokuserte jeg derfor på ”kvinner og helse” – et tema som jeg trodde var mindre politisk betent en grensevold, og som passet bra all den tid borgermesterinnen hadde ansvar for et privat sykehus gitt av en italiensk organisasjon.

På spørsmålet om hun løy for å komme inn, svarer hun at hun “ikke fortalte hele sannheten”. For hvis hun hadde skrevet om vold i søknaden ville den garantert ha blitt avvist.

>> les hele saken i Fagbladet Forskningsetikk

Signe Howells byråkratiske svar ser ut til å være et tegn på manglende uavhengighet og for tette bånd med myndighetene. Det bør ikke interesse universitetet en døyt om forskning medfører diplomatiske konsekvenser. Akademikernes rolle er å være maktkritisk.

SE OGSÅ:

Edward Said: Den intellektuelles roll är att göra motstånd

Iver B. Neumann: Antropologi må være maktkritikk

Kraftige spark mot “saueflokkmentaliteten i akademia”

For mye byråkrati, for mye toppstyring: Stjerneantropolog sier opp i protest

“Sovjet-liknende produksjonskvoter truer forskningsfriheten”

“Intolerant Universities”: Anthropology professor Chris Knight suspended over G20-activism

War in Iraq: Why are anthropologists so silent?

Photography as research tool: More engaged Kurdish anthropology

"Hvor langt skal vi gå i forhold til våre forpliktelser overfor en diktatorisk stat som bryter med menneskerettigheter hvis det setter liv i fare?" Dette spørsmålet stiller antropolog Nerina Weiss fra Universitetet i Oslo (UiO) i et intervju med Fagbladet…

Rosengård: “Snakk heller om makt enn kultur”

Published on May 18, 2009 by lorenz Posted in antropologi allment, kjønn, konflikter katastrofer, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, Sverige, vi og de andre

Like etter at 40 flyktninger måtte flykte fra svenske nynazister fra Vännäs til Umeå fortsetter antropolog Aje Carlbom å skrive bekymret om “voldelige mannlige innvandrere” i Rosengård utenfor Malmø. “Carlboms diagnostisering av händelserna i Rosengård är som hämtade från en främlingsfientlig hemsida. Vetenskapens roll, menar jag, är en annan”, , skriver antropolog og sosiolog Diana Mulinari i en krass artikkel i Sydsvenskan.

“Rosengårds bränder handlar om manlighet”, skrev Carlbom:

De som står bakom de utmanande handlingarna är, såvitt jag har förstått, unga män med bakgrund i bland annat Afrika, Mellanöstern och östra Europa. De har sålunda socialiserats i miljöer där manlighet innebär något annat än i svenska medelklassmiljöer. Visst, flera av dem har växt upp i Rosengård som ligger i Sverige, men det är bara ett geografiskt konstaterande. Kulturellt är inte Rosengård en helt svensk stadsdel.

Mulinari er dypt uenig med Carlbom. Maskuliniteten som skapes blant ungdommer i Rosengård er ikke mindre “svensk” enn den som synligjøres i form av en mobb som trakasserer flyktninger i Vännäs:

Den form för maskulinitet som skapas i exempelvis Rosengård när pojkar och unga män utmanar polisen är, som Carlbom påpekar, utan tvekan problematisk men den är inte mindre ”svensk” än den som synliggörs i form av en mobb mot 40-tal försvarslösa flyktingar i Vännäs, i form av fotbollssupportrar på ett flyg mellan Malmö och Stockholm efter en match mellan Malmö och Djurgården, eller den manlighet som för det mesta göms i piketbussar med en jargong som normaliserat ord som apejävlar och hot om kastrering, för att ta några aktuella exempel.

Så låt oss istället prata om makt och konflikter. Låt oss prata om exkludering och motstånd. Låt oss prata om maskulinitet och våld. Men det förutsätter en vilja att diskutera, nyansera och reflektera. Att, som Aje Carlbom gör, förenkla, renodla och förvanska så att allt svenskt blir gott och allt utländsk blir ont, så att människor som är födda i Sverige och med svenskt medborgarskap förvägras rätten att bli kallade svenskar, det är inte bara dålig vetenskap utan bidrar också till att upprätthålla konflikten och problemen.

(…)

Kulturkritikern Slavoj Žižek hävdar i sin bok Violence att det är vårt ansvar som forskare att inte förföras av den mediemanipulering som synliggör vissa former av våld men osynliggör andra.

Kravet på att den nationella insatsstyrkan skulle marschera in i Rosengård är framsprungen av (över)exponeringen av ett visst våld på Rosengård. Samma TV-skärm visar aldrig det symboliska våld – för att låna sociologen Pierre Bourdieus begrepp – som Rosengårdsborna utsätts för.

>> les hele saken i Sydsvenskan “Nidbild av Rosengårds problem”

Se også tidligere innlegg om Carlbom Bekymret over “muslimenes avsondring” – Paranoid antropolog kritiserer mangfoldsideologien (men i FrP-saken om Rosengård avdramatiserte han situasjonen) og om Mulinari som kritiserer innvandringsforskningens fokus La oss studere normaliteten!

SE OGSÅ:

Har studert norsk forståelse av vold og minoriteter

Fri diktning om vold mot barn i “innvandrerfamilier”

– Vold mot kvinner handler ikke om kjønn eller ære

København: Diskriminering skaper brannstiftere

– Vi vet for lite om voldelige menn

Like etter at 40 flyktninger måtte flykte fra svenske nynazister fra Vännäs til Umeå fortsetter antropolog Aje Carlbom å skrive bekymret om "voldelige mannlige innvandrere" i Rosengård utenfor Malmø. "Carlboms diagnostisering av händelserna i Rosengård är som hämtade från en…

– Vold mot kvinner handler ikke om kjønn eller ære

Published on March 30, 2009 by lorenz Posted in kjønn, klasse, konflikter katastrofer, kropp, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, ungdom oppvekst, vi og de andre

Antropolog Hedi Bel Habib har skrevet en interessant artikkel der han viser at vold som begås mot kvinner, menn og barn har de samme årsakene – og det er sosial utsatthet.

Samfunnet skal derfor “rikta sina åtgärder mot den sociala utsattheten som är själva grunden för våldet istället för att låta sig vilseledes av verklighetsfrämmande spekulationer om hederskulturer eller generell könsmaktordning”.

Han begrunner tesen sin slik (utdrag):

1. Kvinnor drabbas av våld i betydligt mindre utsträckning än män.
Genusteoretiker talar allmänt om ett mansvåld mot kvinnor. Därför anses våldet bero på en maktordning, där männen har en överordnad samhällsposition. Skulle detta stämma skulle våldet i samhället i huvudsak riktats mot kvinnor

2. Ålder är en viktig faktor
Offerundersökningarna visar att utsattheten är störst för de yngsta kvinnorna och männen i åldersgruppen 16-25 år. Under denna ålder (16-25) är samspelet mellan psykologiska, relationsmässiga faktorer och alkoholkonsumtion viktiga aspekter att beakta oavsett kön.

3. Socialt utsatta begår mest våldsbrott och drabbas allra mest av våldet.
Socialt utsatta kvinnor och män är ca 2,5 gånger mer utsatta för våld eller hot om våld än de som har goda levnadsförhållanden. Särskilt stor är skillnaden mellan socialt utsatta och ekonomiskt gynnande grupper när det gäller risken att bli utsatt för våld eller hot i hemmet (9,5 gånger större för fattiga kvinnor och 7,2 för fattiga män).

4. Samhället vinner på att se våldet som ett socialt problem oavsett mot vem det riktas
Det är alltså i huvudsak män som utövar våld mot andra män, kvinnor och för den delen i stor utsträckning också mot barn. Orsakerna till mäns våld mot andra män och mot kvinnor är i stort sett av social natur, även om det sker inom ramen för olika typer av relationer. Detta våld bör därför behandlas som ett, socialt och inte som ett allmänt könsrelaterat problem.

Antropologen har fått flere kommentarer og er flink til å følge dem opp. Han ble også spurt om teorien også gjelder i Saudi-Arabia og om ærestenkning likevel kan spille en rolle. Han svarer at han skriver først og fremst om Sverige, men…

Det finns i Sverige bosatta män som är uppvuxna i t ex Saudiarabien eller något annat muslimskt land. Alla dessa i Sverige bosatta män tänker inte i termer av heder även om man i hemlandet har betingats att tänka på det viset. De som har en viss utbildning och har ett arbete uppvisar ofta samma beteendemönster som svensk medelklass. Medan de som saknar utbildning eller står helt utanför arbetsmaknaden under en lång period tenderar att reproducera betendemönster från hemlandet som saknar funktionalitet i Sverige.

I fall att dessa begår våldshandlingar mot kvinnor är det ofta “heder” som oberopas som motiv. Dock motivet är ingen orsak till våldshandlingen. Det är bara ett språk för att ursäkta sitt handlande. Det är den sociala situationen som är avgörande för våldshandlingen.

I motsvarande situation kan en socialt utsatt svensk man ha svartsjuka eller något annat som motiv till våldshandlingen. Men alla svartsjuka män blir inte våldsamma automatiskt. Utbildningsnivån, den sociala och ekonomiska situationen och den psykologiska tryggheten har en avgörande betydelse för hur man handskas med en känsla som svartsjuka mm.

>> les hele saken på newsmill.se

Hedi Bel Habib har skrevet flere andre tekster som virker interessant som:
Så kan samhället förebygga förekomsten av skolmassaker

Rosengård är politikernas och inte polisens ansvar,

Skolan och samhället behöver skyddas mot såväl vetenskaplig som religiös fanatism
og
Ekonomiskt samarbete mellan Israel och arabstaterna den enda garanten för varaktig fred

SE OGSÅ:

Ny bok: De fleste drap begås av vestlige menn med gammeldags æresbegrep

– Vi vet for lite om voldelige menn

Etterlyser forskning på voldelige gjenger

Antropolog Hedi Bel Habib har skrevet en interessant artikkel der han viser at vold som begås mot kvinner, menn og barn har de samme årsakene - og det er sosial utsatthet.

Samfunnet skal derfor "rikta sina åtgärder mot den sociala utsattheten…