sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark

Hvorfor driver vi med bistand?

Published on December 15, 2008 by lorenz Posted in Afrika, politikk, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, utvikling

Skal soldater drive med bistand? Hva er bistandsarbeid egentlig? Hvem skal profitere av det? Vet vi egentlig hvorfor vi holder på med dette? Antropolog Sverker Finnström har i mer enn ti år fulgt Sveriges bistandsarbeid i Uganda. I en kronikk i Svenska Dagbladet skriver han om hvordan “Vestens” sikkerhetstenkning, Bush’s terrorkrig og utviklinger i den globale økonomien har ført til en ny type bistandspolitikk.

Det er på tide å granske bistandspolitikkens ideologiske bakgrunn, skriver han. For bistand er aldri nøytral:

Ironiskt nog är ledstjärnan för många hjälpinsatser ignorans snarare än lokalbaserad kunskap. Genom att inte självkritiskt granska den komplexa sammanflätningen av globala krafter, inte minst ekonomin och kriget mot terrorn, med oroshärdar i våra förmodade globala periferier, och vår roll i allt detta, fortsätter vi att odla bilden av humanitära insatser som altruistiska och ickepolitiska. Kortsiktigt är det naivt och långsiktigt är det farligt. 

I Uganda har den ukritiske holdningen til bistandsarbeid og bistandsorganisasjoner (som heller ikke handler altruistisk) ført til en sementering av et ikke-demokratisk styre:

En ugandisk vän har för mig beskrivit hur de internationella hjälporganisationerna i så hög grad lutar sig mot regeringen att de ”välkomnas som dess älskare, i en kärleksrelation som dirigeras av regeringen, men knappast utifrån lokalbefolkningens behov”. Med direkt hänvisning till den växande humanitära biståndsapparaten påpekade några unga ugandiska studenter att kriget har blivit en självgående ”business” för både biståndsorganisationerna och landets regering. Ingen är oskyldig, några bara hävdar att de är det. Så länge de framhärdar i detta, menade studenterna, kommer de humanitära organisationerna aldrig bidra till fred.

>> les hele saken i Svenska Dagbladet: Inget bistånd är neutralt

Jeg har tidligere skrevet om Sverker Finnström, se – Vi må se sammenhengen mellom humanitær hjelp og storpolitikk. Antropologen er bokaktuell med Living with Bad Surroundings

Her i Norge har Terje Tvedt kritisert det norske godhetsregimet og TV-aksjonen. SAIH oppsummerer debatten om bistandspolitikken.

SE OGSÅ:

Migrasjon mer effektiv enn bistand

Espen Marius Foss: Antropologien i utviklingspolitikkens tjeneste

Research: How migration fights poverty

Conservation for Whom? Telling Good Lies in the Development of Central Kalahari

Kan antropologi brukes til å minske energiforbruket?

Published on December 14, 2008 by lorenz Posted in forbruk, miljø og økologi, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, teknologi, tverrfaglig

Hvorfor forbruker vi mer og mer energi selv om det fins flere og flere tekniske løsninger for å spare energi? Energimyndigheten i Sverige skriver om forskningsprosjektet ”Två steg fram, ett steg tillbaka” ved Högskolan Dalarna som skal finne et svar på dette spørsmålet.

Antropolog Annette Henning leder prosjektet. Siden 1991 har hun forsket på energispørsmål. Hun er forundret over at ikke flere antropologer forsker på problemstilinger rundt energi og miljø .

– När antropologer berör klimatfrågan blir det oftast på andra sätt – till exempel biståndsrelaterad forskning eller att studera hur människors liv påverkas av klimatförändringar, sier hun.

Antropologen vil finne ut hvordan beslutningsprosessen ser ut når et hushold velger et varmesystem. Hun mener en bør ikke ta utgangspunkt i den økonomisk rasjonelt handlende kunden:

– Vi måste förstå att det är många aktörer inblandade, och att alla agerar utifrån sin situation. Ta dem som bygger nytt hus till exempel – de håller ju inte i första hand på att fatta beslut om värmesystem, utan att bygga sin dröm om hur de ska leva. Bland de vansinnigt många beslut som de ska fatta under byggprojektets gång blir frågan om värmesystem ofta ett icke-val, där husföretagets säljare får avgöra.

Antropologen jobber sammen med en statsviter og to “tekniske forskere”. Tverrfaglighet er ikke alltid lett:

– Jag har fått frågan varför jag inte gör enkätstudier istället – då kan jag ju nå 1 000 personer istället för 20! Det tog några år innan mina kolleger förstod vitsen med kvalitativa studier – att man kommer väldigt nära. Så visst kan det vara svårt att integrera samhällsvetenskap och teknik, men lyckas man så tror jag att man kan nå något som inte är åtkomligt annars.

>> les hele saken på Energimyndigheten sine nettsider

Bare en liten brøkdel av Annette Hennings forskning er offentlig tilgjengelig, blant annet rapporten Värmesystemen i vardagen : Några småhusägares erfarenhet av att byta värmesystem, presentasjonen Vad avgör kundens val? (pdf) og paperet Can qualitative methods support the development of more flexible and energy saving thermal comfort? (pdf).

Jeg har nylig intervjuet en annen antropolog som er interessert i energispørsmål, se How electricity changes daily life in Zanzibar – Interview with anthropologist Tanja Winther. Hun fikk mye oppmerksomhet i norske medier

SE OGSÅ:

Skal bringe sammen klima og antropologi

Hovedoppgave i fulltekst: Hvorfor sliter salget av økologiske produkter i Norge?

– Antropologi er den nye frelsen innen forbrukerforståelse

Hvorfor er barnløshet et tabu?

Published on December 14, 2008 by lorenz Posted in familie, kjønn, nordmenn, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark

Det er ikke mange antropologistudenter i Norden som blogger om faglige ting. Assad Nasir er en av dem, og i det siste innlegget kommenterer han Knut Olav Åmås’ spennende kronikk De frivillig barnfrie.

Det er et av de største tabu i vårt samfunn i dag å tenke: Jeg ønsker meg ikke barn. Assad Nasir peker på at Norge ikke bare har et av de høyeste andel fødende kvinner blant befolkningen. Norge ligger også på verdenstoppen i adopsjon. Han mener frivillig barnløshet har blitt mer tabubelagt fordi det ikke lenger finnet en “legitim” grunn for ikke å ha barn eller å ikke ville ha barn:

Bioteknologien har gjort det mulig for en kvinne som naturlig ikke kan få barn nettopp å kunne få barn, og velferdsordninger som fødselspermisjon, barnehage osv. har gjort det mulig for kvinner å ha barn samtdig som å ha karriere.

Skal en trekke det litt langt, og jeg velger å gjøre det her, så kan en påstå at kvinnefrigjørerne, som i all hovedsak har bestått av kvinner selv, har tapt kampen for sine egne kjønnsfeller. Kvinnen har frigjort seg økonomisk, til en viss grad, men parolen om å bestemme over egen kropp virker i denne sammenhengen totalt mislykket. Det normative kravet om å ønske seg barn og få barn kan sees på som overstyrende “sjølråderett over egen kropp” når de frivillig barnfrie fremstilles som “unormale” av majoriteten, eller de barnekjære kvinners hegemoni.

>> les hele saken på Assad Nasirs blogg

Antropolog Malin Noem Ravn har kommet til en lignende konklusjon, se – Mindre rom for å velge bort barn enn noensinne

Det er ikke mange antropologistudenter i Norden som blogger om faglige ting. Assad Nasir er en av dem, og i det siste innlegget kommenterer han Knut Olav Åmås' spennende kronikk De frivillig barnfrie.

Det er et av de største tabu i…

Hvordan måle effekten av alternativ behandling?

Published on December 14, 2008 by lorenz Posted in arbeid(sliv), medisin og helse, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark

Slikt kan det gå: Du skriver en avhandling om et tema som kun få er interessert i. Men så skjer det et eller annet og plutselig blir du etterspurt som ekspert. Slikt gikk det med antropolog Helle Johannessen som i mange år har forsket på alternativ medisin.

Idag er hun professor på Syddansk Universitet og har netopp fått en bevilgning på mer enn ti millioner kroner for å utvikle tverrrfaglige metoder for å evaluere effekten av alternative behandlingsformer.

>> les hele saken i Fyens Stiftstidende

OPPDATERING Kristeligt Dagblad (2.1.09) skriver mer om denne saken:

Forskning i eksistens og samfund Kræftpatienter, som bruger alternativ behandling, føler sig friskere og mere funktionsdygtige, viser nyt forskningsprojekt, men lægerne er stadigt skeptiske over for effekten på sygdommen

>> les hele saken

SE OGSÅ:

Antropologer undersøker alternativ kreftbehandling

Forsket på hvorfor markedet for healing vokser

Forsker på synske dansker

For en kultursensitiv psykiatri: “Hør på syke mennesker!”

Hansen, Kenneth (2006): A better life in a better world. The search for community and well-being among spiritualists in contemporary London

Hvor “vestlig” er menneskerettighetene?

Published on December 9, 2008 by lorenz Posted in demokrati, globalisering transnajonalt, historie, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, teorier, vi og de andre

Ikke vestlige feminister, men kvinner fra Pakistan og India sørget for at FNs menneskerettighetserklæring ikke bare handler om menn. Den største motstanden mot erklæringen kom fra vestlig side, leser vi i en interessant feature i Weekendavisen.

Mange tror at FNs menneskerettighetserklæring, som fyller 60 år på onsdag, bygger på “vestlige verdier”. Dette er en myte, viser Jesper Vind Jensen og Klaus Wivel i Weekendavisen. Mange rettigheter ble tatt opp i erklæringen etter press fra aktivister fra den såkalte “ikke-vestlige” verden:

Det er den ikke særlig kendte historie bag menneskerettighedserklæringen; at den ikke var en »vestlig« opfindelse, og at delegerede for specielt Libanon og Kina i afgørende grad var til stede, da diskussionen om, hvad der skulle udgøre de 30 punkter i erklæringen, fandt sted.

Tværtimod kom nogle af de stærkeste indvendinger mod erklæringen fra vestlige antropologer, som frygtede for vestlig indblanding i skrøbelige kulturer, og fra amerikanske politikere, der med deres racisme over for de sorte i Sydstaterne ikke brød sig om erklæringens artikel 16, der gav alle voksne mennesker »ret til at gifte sig … uden begrænsninger af racemæssige, nationalitetsmæssige eller religiøse grunde.« (…) Dette var nemlig ikke tilladt i de fleste amerikanske delstater, skriver Ann Elizabeth Mayer. Især i sydstaterne var blandede ægteskaber forbudt (først tilladt i 1967)
(…)
De muslimske lande havde fokus på at få skrevet en række sociale rettigheder (artikel 22-26) ind, som harmonerede med islams sociallære (retten til arbejde, bolig, social og kulturel velfærd, retten til uddannelse, mv.). Det forsøgte USA til gengæld at bremse. Muslimerne blev her støttet af Canadas John Humphrey, af flere socialistiske delegerede fra Latinamerika og af den sovjetiske FN-ambassadør, Alexie Pavlov.
(…)
Det bliver også ofte overset, at det ikke var vestlige feminister, der sikrede kvindernes fulde lighed med mænd i menneskerettighederne. Under arbejdet med erklæringen var det kvinder fra Latinamerika og Asien, der pressede på for anerkendelse af kønnenes lighed. Således ville Eleanor Roosevelt have, at der i den engelske formulering i artikel 1 skulle stå »all men are created equal«, men på grund af pakistanske og indiske kvinders insisteren blev formuleringen ændret til »all human beings«. Som de sagde: »Hvis vi siger ‘alle mænd’, vil det kun gælde for ‘alle mænd’, når vi kommer hjem.«

>> les hele saken i Weekendavisen (link oppdatert)

SE OGSÅ:

Hvor vestlig er demokratiet?

Kvinnekamp: Ingen monopol for “vestlige” feminister

David Graeber: There never was a West! Democracy as Interstitial Cosmopolitanism

Jack Goody: “The West has never been superior”

Mange tror at FNs…