vi og de andre | antropologi.info

“Sett fra Arabia”: Unni Wikan om Muhammed-tegningene

Published on February 25, 2006 by lorenz Posted in islam, religion kosmologi, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, vi og de andre

Antropolog Unni Wikan har vært på tur i Oman og prøver å analysere konflikten rundt Muhammed-tegningene fra et arabisk perspektiv:

Tumultene har ikke spredd seg til Saudi-Arabia, Oman, Kuwait, Emiratene, Qatar, Bahrein eller Yemen. Dette er ikke en siviliasjonskonflikt mellom arabere og Vesten. Men striden vitner om en grunnleggende ulikhet i synet på trygghet, makt og autoritet.

På dene ene siden kritiserer hun de kristnes sterotype syn på islam. På den andre siden generaliserer hun selv i altfor stor grad og kommer med slike tvilsomme uttalelser:

Jeg tror ikke det er mulig, for mennesker flest med arabisk bakgrunn, å forstå – eller akseptere – prinsippet om ytringsfrihet. Til det lever de i en for turbulent verden hvor menneskeliv trygges og konflikter holdes i sjakk ved begrensninger på frihet.

>> les hele kronikken i Dagbladet

SE OGSÅ:

Mohammad Azhar: Mediene preges av islamofobi (Aftenposten)

Intervju: Unni Wikan med planer om ny bok om innvandrermenn, ære og verdighet

Raseri og nedlatenhet – Hylland Eriksen om karikaturene

Et forsøk på å samle kloke ord om Muhammed-tegningene

Antropolog Unni Wikan har vært på tur i Oman og prøver å analysere konflikten rundt Muhammed-tegningene fra et arabisk perspektiv:

Tumultene har ikke spredd seg til Saudi-Arabia, Oman, Kuwait, Emiratene, Qatar, Bahrein eller Yemen. Dette er ikke en siviliasjonskonflikt mellom arabere…

Så det finns en sorts svensk kultur och så mångkultur? Debatter om “Mångkulturåret”

Published on February 20, 2006 by lorenz Posted in Kultur tradisjon kunnskap, Kunst og kultur, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, Sverige, teorier, vi og de andre

I Sverige har myndighetene åpnet Mångkulturåret 2006. Det er lett å gjøre narr av slike initiativ ovenifra. Noe mer politisk korrekt er det vanskelig å finne. “Ett politiskt korrekt slag i luften”, skriver Gunnar Bergdahl, mens flere andre kommentatorer lurer på hva det egentlig er som markeres: Hva er mångkultur? Hva er flerkulturelt? Journalister ringer rundt og spør, henter også inn råd fra antropologer.

Stefan Nolervik i Östersunds-Posten har skrevet en herlig tekst med tittelen Samer och invandrare är mångkultur – svenskar och Zlatan är svensk kultur:

I dag när alla pratar om mångkultur och när dessutom självaste regeringen har utlyst ett speciellt mångkulturår har jag börjat grubbla. I går vaknade jag mitt i natten, kallsvettig och febrig reste jag mig upp i sängen och skrek rakt ut: VAD ÄR MÅNGKULTUR?

Han ringer rundt og spør om råd. Svarene han får gjør ham enda mer forvirret

(…) Men den mest allmänna omfattningen av mångkultur är att man tar in de nya svenskarnas kulturer.

Så det finns en sorts svensk kultur och så mångkultur?

(…)

Mångkultur är också att man tar till sig nya kulturyttringar, och att man tar in invandrare. I dag är det ju svenskt att äta pizza till exempel.

Så det är mångkultur?

– Ja, mångkultur blir svensk kultur efter ett tag.

Hur lång tid tar det?

– Ja, det kan ju variera. Tittar vi på en sådan kulturutövare som Zlatan så kan man bli svensk fort. Det finns också en sorts kändisfaktor i det där.

Ju folkligare desto snabbare går man från att vara mångkultur till svensk kultur?

Vanskelig blir det når det gjelder samene:

Samer är alltså för sig. Och en del av mångkulturen, en del av Sverige, men inte svensk kultur. Jag blir inte riktigt klok på resonemanget, borde inte samer som bor i Sverige tillhöra den svenska kulturen?

På sydsamsikt kulturcentrum, Gaaltije, har de naturligtvis svaret på frågan.

– Människor från olika kulturer som lever tillsammans och umgås, när människor och deras kulturer blandas, det är mångkultur. Det är inget konstigt med det. Så är det i Liberia och Ryssland och i Jämtland.

Hmm, människor från olika kulturer… så när jag, som är uppväxt i Krokomskultur, och min hustru, med rötter i Offerdal, umgås hemma så är det mångkultur. Men om jag är ensam för mig själv så är det svensk kultur? Spännande.

>> les hele saken i Östersunds-Posten

Annika Hagström i Helsingborg Dagblad har skrevet en interessant artikkel og blant annet spurt antropologen Kristina Gustafsson. Hun forklarer:

–Mångkulturalismen var starkast i Sverige i mitten på 90-talet, när vi till exempel kunde gå kurser i att hantera kulturkrockar. Drömmen om att skapa det mångkulturella samhället är uppenbarligen inte borta hos statsmakten, men i forskarvärlden är många idag kritiska till att tala om mångkultur. Begreppet “kultur” får oss att tro att vi kan förstå hur människor är, men det binder fast oss vid statiska definitioner som vi etnologer är skeptiska till. Det kan också leda till idéer om ett separatistiskt samhälle: att vi tillhör olika kulturer som inte kan mötas eller leva tillsammans. Idag driver till exempel Sverigedemokraterna idén att det finns en kulturell renhet som bör bevaras.

>> les hele saken

SE OGSÅ:

Mångkulturårets offisielle hjemmeside

Tvilsom “mangfoldsmobilisering” i Sverige?

Sverige: I Mångkulturåret kutter regjeringen støtten til etnografiske musser

Per Wirtén: Byt mångkultur mot de bredare perspektiven i det kosmopolitiska!

Sveriges nasjonaldag og den nye svenskheten

– Kultur har ikke med nasjonalitet å gjøre

Også nordmenn er flerkulturelle

I Sverige har myndighetene åpnet Mångkulturåret 2006. Det er lett å gjøre narr av slike initiativ ovenifra. Noe mer politisk korrekt er det vanskelig å finne. "Ett politiskt korrekt slag i luften", skriver Gunnar Bergdahl, mens flere andre kommentatorer lurer…

Intervju: Unni Wikan med planer om ny bok om innvandrermenn, ære og verdighet

Published on February 19, 2006 by lorenz Posted in innvandring migrasjon, kjønn, konflikter katastrofer, Kultur tradisjon kunnskap, portretter og intervjuer, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, vi og de andre

Tidligere har Unni Wikan vært opptatt av innvandrerkvinner og barn. Nå ønsker hun at vi bryr oss mer om mennene. Bedre innsikt i mennenes situasjon kunne ha avverget konflikter, sier hun i et intervju med meg. Antropologen holder på å analysere to rettsaker om æresdrap og tvangsekteskap. Æresbegrepet er ikke noe eksotisk. Det handler om å ivareta menneskers verdighet, mener hun.

Et sentralt spørsmål for Unni Wikan er: Hvordan kan en hjelpe mennene til å beholde deres verdighet og samtidig trygge kvinner og barn?

– Vi er klare over at vi må må arbeide for å sikre kvinners rettigheter, mens menns situasjon er blitt viet lite oppmerksomhet utover det at de er overgripere eller undertrykkere. (…) Det er jo ikke slik at jeg som forsker har sagt og tenkt at nå skal jeg undersøke mannens situasjon. Jeg er kommet til den innsikt at det må jeg gjøre.

Hun mener forskere bør i større grad ta opp de ubehagelige spørsmål og vise mer mot:

– Forskere har grunn til å være redde. Det koster å ta opp ubehagelige spørsmål. Det kan være beintøft. Men vi forskere risikerer mindre enn de som er medlemmer av enkelte etniske felleskap. Det blir ofte sagt, det er ikke vi, det er de berørte menneskene selv som må ta opp slike saker. Men mange av oss aner ikke hva det koster, hva de må risikere.

>> les hele intervjuet

SE OGSÅ:

Tvangsekteskap: Unni Wikan: “Fellende dom vil vekke Europa”

Ny bok: De fleste drap begås av vestlige menn med gammeldags æresbegrep

Somaliske mænd bliver overflødige

Hvilken internasjonalisering av norsk forskning?

Published on February 18, 2006 by lorenz Posted in forskning(spolitikk) akademia, nasjonalisme, neoliberalisme / velferdsstaten, Norge, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, vi og de andre

Samtidig med markedstenkningens inntog i akademia, har det vært mye snakk om internasjonalisering av norsk forskning. Kontakt med forskere i andre land er noe grunnleggende og noe som en selvfølgelig alltid burde oppmuntre til. Men det spørs hvilken internasjonalisering myndighetene sikter til.

I en kommentar i Universitas spår Eivind Vad Petersson at skolepengene også vil komme til Norge. Han viser til Danmark, Sverige og Finnland: Der er skolepenger på universitetene først blitt innført for studenter fra land utenfor EØS-området. Noen kontakter med utlandet er mindre ønskelig enn andre, altså?

Denne tesen bekreftes av en annen sak som Iffit Z. Qureshi forteller om i en interessant artikkel i Samtiden. Hun er kursleder i flerkulturell forståelse og har jobbet som førstekonsulent Aetat:

«Rahela» hadde med seg en brun konvolutt som inneholdt attester og ekteparets doktorgradspapirer fra Universitetet i Kabul. Disse papirene var deres «adgangsbillett» til det norske arbeidsmarkedet, trodde de. Mitt første mål som deres konsulent var å skaffe dem jobb.

Det var en vond prosess å være vitne til at virkeligheten innhentet dem.

Jeg tok kontakt både med Universitetet i Oslo og forskjellige hjelpeorganisasjoner i håp om at paret kunne jobbe som prosjektmedarbeidere på fagområder som hadde med Afghanistan å gjøre. Men dessverre var det akademiske miljøet lukket. «Ahmed»s og «Rahela»s papirer fra Afghanistan og deres lange arbeidserfaring fra Universitetet i Kabul, ble overhodet ikke verdsatt.

– Kultur har ikke med nasjonalitet å gjøre

Published on February 18, 2006 by lorenz Posted in antropologi allment, identitet etnisitet, innvandring migrasjon, Kultur tradisjon kunnskap, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, vi og de andre

Vi antropologer sier dette hele tida, men det kan ikke bli sagt ofte nok. Det som utgjør “vår kultur” har ikke nødvendigvis med vår nasjonalitet å gjøre. Mange andre faktorer kan være minst like viktig, f.eks forskjellene mellomn by og land. Uppsala-antropologen Gillis Herlitz har holdt et foredrag der han sa mye klokt ifølge Helsingborgs Dagblad:

“Om man vet hur gränslinjer dragits i historien, så vet man också att de kulturella gränserna knappast styrs av nationalitet. Det finns annat som påverkar mycket mer. Glesbygd kontra tätort exempelvis. Eller utbildningsnivå och ålder.”

“Hudfärg, hårfärg och nationalitet är inte relevant. Ungdomskulturerna blir mer och mer likartade över hela världen, och en iranier i en storstad kan mycket väl ha betydligt mer gemensamt med en Malmöbo än en analfabet och landsman i en isolerad by på landet.”

“Det är inte olikheterna som skapar konflikter — det är bristen på att prata, diskutera och att försöka förstå.”

Han gjorde oppmerksom på et pussig fenomen.

— Min generation, vi som var med -68, sa adjö till traditionerna. Nu ropar ungarna efter kontinuitet och anordnar bal i nionde klass. Någon gör reklam för mormors vaniljsås, som är bättre än mammas därför att den är äldre, och alltså mer äkta.

>> les hele saken i Helsingborgs Dagblad

SE OGSÅ:

Gillis Herlitz – Reser runt på arbetsplatser för att tala om social kompetens och kulturmöten

Hva er kultur? Hvordan takle fremmed kultur?

Thomas Hylland Eriksen; Fargeblindhet som mål

Vi antropologer sier dette hele tida, men det kan ikke bli sagt ofte nok. Det som utgjør "vår kultur" har ikke nødvendigvis med vår nasjonalitet å gjøre. Mange andre faktorer kan være minst like viktig, f.eks forskjellene mellomn by og…