individ og samfunn | antropologi.info

Hvem er aktivistene?

Published on June 19, 2006 by lorenz Posted in aktivisme og protest, demokrati, individ og samfunn, politikk, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, Sverige

“Aktivister” heter en ny forskningsrapport som avliver myter om medlemmer i sosiale bevegelser som Attac. Rapporten er en analyse av tre sosiale forum i Stockholm, Göteborg och Lund. “Att se dessa aktivister som ett hot mot demokratin är alltså både långsökt och felaktigt”, skriver forskerne (deriblant antropolog Hilma Holm) i en kronikk i Dagens Nyheter:

Kritiken mot de demokratiska institutionerna tycks snarare handla om hur de fungerar i dag eller den politik som behärskar dem än om institutionerna som sådana. (…) Man ger alltså uttryck för en demokratisyn som är mer deltagarorienterad och man väljer gärna andra sätt att agera än de traditionella partiorienterade. Samtidigt visar man genom sitt deltagande i allmänna val att den parlamentariska demokratin är central.

(…)

Rörelsen attraherar dessutom grupper som annars brukar vara mindre aktiva i traditionella politiska sammanhang. I jämförelse med partipolitiken finns det en betydligt högre andel ungdomar, kvinnor och utrikes födda.

(…)
För många av den globala rättviserörelsens aktivister är det egna engagemanget och ställningstagandet viktigare än att gå med i en organisation. Hela 70 procent instämmer helt eller ganska mycket i påståendet att det är viktigare att aktivera sig och ta ställning än att vara medlem i en organisation. Den individualisering som många forskare tyckt sig notera i människors politiska handlande gör sig alltså tydligt gällande inom denna rörelsemiljö.

>> les hele saken i Dagens Nyheter

SE OGSÅ:

Å skape et transnasjonalt fellesskap. En antropolog forsker på Attac-bevegelsen

– Klart kan vi forandre verden. Uvanlig optimisme på Globaliseringskonferansen 2003 i Oslo

– Viktig å studere kvinnenes rolle i sosiale bevegelser

For en rettferdig globalisering. En bok om fenomenet Attac av Sten Inge Jørgensen

"Aktivister" heter en ny forskningsrapport som avliver myter om medlemmer i sosiale bevegelser som Attac. Rapporten er en analyse av tre sosiale forum i Stockholm, Göteborg och Lund. "Att se dessa aktivister som ett hot mot demokratin är alltså…

Kritiserer gammeldagse kulturbyråkrater

Published on June 14, 2006 by lorenz Posted in individ og samfunn, internett og nettkultur, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, teknologi, ungdom oppvekst

Sosialantropolog og ungdomsforsker Viggo Vestel kritiserer Sandefjord kommune som ikke vil gi støtte til datapartys. Datapartys er ikke innenfor retningslinjene som politikerne har vedtatt for å gi prosjekttilskudd til kulturformål.

Til Sandefjord Blad sier han:

– Et dataparty skaper så absolutt like mye fellesskap som et ungdomsdisco. Dermed kan det skape en ungdomskultur. Hvis man vil støtte ungdomskulturell aktivitet, synes jeg det er opplagt at en slik ting bør være støtteberettiget.

Mikkel Gulliksen, en av arrangørene forteller at LAN er svært populært blant ungdom. Norges største dataparty, “The Gathering”, samlet i år 5.200 mennesker i Vikingskipet i Hamar:

– 70-80 prosent av gutter mellom 15 og 18 driver med PC. Vi skal også ha masse annet, blant annet sceneshow. Så dette er et viktig arrangement for ungdom.

Norsk kulturråd støtter heller ikke datapartys med mindre det har kulturvern eller andre klassiske kulturuttrykk som tema.

SE OGSÅ:

Viggo Vestel vil demonstrere for flere fritidsklubber

Viggo Vestel: – Ungdommen håndterer kulturforskjeller ved å vektlegge det de har felles

Til Sandefjord Blad sier han:

– Et dataparty skaper så absolutt…

– Det er gruppetenkning og ideologi som dreper

Published on June 6, 2006 by lorenz Posted in bøker, individ og samfunn, konflikter katastrofer, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, vi og de andre

Filosof Arne Johan Vetlesen har omskrevet folkemordets historie: Det er gruppetenkning og ideologi som dreper, ikke avstanden mellom offer og voldsutøver, skriver Klassekampen-journalist Karin Haugen i en omtale av Vetlesens nye bok “Evil and human agency”. Boka er et oppgjør med Zygmunt Baumans berømte tolkning av Holocaust. Bauman mente at modernitetens institusjoner som byråkratiet, samt avstanden mellom ofrene og «torturistene», førte til grusomheter.

Vetlesen sier:

– Jeg trodde tidligere på Baumans tolkning (…) Men hendelsene i Bosnia gjorde at jeg endret mening, der så vi noe helt annet. Overgripere og ofre kjente hverandre, og hadde vært naboer.

– Hadde offeret spurt «hvordan kan du gjøre dette mot meg», ville svaret vært: «Jeg gjør det ikke mot deg, jeg gjør det mot deg som representant for din gruppe». Og: «Jeg gjør det bare mot deg fordi jeg er en representant for min gruppe.»

Denne gruppetenkningen gjelder også for Holocaust.

– Det var jødiskheten ved ofrene som gjorde at de ble tatt av dage, ikke at de var fjernt unna i et ansvarsfraskrivende system. I Jugoslavia hersket det en virkelig multikulturell identitet, som nesten over natta ble erstattet med forestillingen om at det var nødvendig med etnisk rene områder, og derfor forflytninger og andre overgrep. Ideologien som ble hamret gjennom hver dag, særlig gjennom det Milosevic-kontrollerte tv, var at din gruppetilhørighet var truet: Du vil bare kunne overleve her hvis du er ren serber og oppgir dine forbindelser til de andre.

>> les hele saken i Klassekampen

SE OGSÅ:

Ny bok om Bauman, Holocaust og det postmoderne

Lojaliteten mot den svenska utopien består

Published on June 6, 2006 by lorenz Posted in bøker, individ og samfunn, modernitet, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark, Sverige

Sverige var under store deler av 1900-talet et utstillingsvindu for en modernitet med et menneskelig ansikt der stat og marked befant seg i en folkelig forankret symbiose. Thomas Hylland Eriksen anmelder i Svenska Dagbladet boka “Moderna svenska samhällsdrömmar”. I følge boka er tiltroen til den svenske modellen fortsatt høy.

Antropologen skriver innledningsvis:

Det är möjligt att tron på framsteg var starkare i Sverige än någon annanstans i världen; det är i alla fall säkert att många utlänningar som kände landet förband det med framsteg och modernitet. Jag växte upp i Tønsberg, mitt emot Strömstad, och när vi var barn på 70-talet var det Sverige som var framtidslandet. Vi såg på svensk tv och lyssnade på Tio i topp varje lördag, och när vi tog färjan över fjorden möttes vi av ett samhälle som liknade det norska, men där allting var lite större, blankare och nyare än här hemma. Till och med trafikskyltarna verkade på något sätt effektivare och stiligare än våra. Sverige hade Björn Borg, Ingemar Stenmark, Abba och Volvo, medan Norge hade… en massa fisk. Sådant framkallar både beundran och avundsjuka.

Bokas et produkt av det tverrfaglige forskningsmiljøet ved Linköpings universitet, som – i motsetning til de fleste universitetene – er tematisk organisert og ikke etter fagdispiliner.

Bidragsyterne er nesten uten unntak kulturforskere…

Därför är det intressant att notera att de intryck som uppstod efter att ha läst samtliga bidrag, är att den svenska moderniteten och framstegstron huvudsakligen har pådrivits av teknologi och ekonomi.

Hylland Eriksen framhever bidraget til Jean-François Battail:

Battail skildrar idealet om folkbildning, upplysning och demokratiskt deltagande, som i Sverige har rötter långt före Grundtvig, och beskriver de skeptiskt imponerade reaktionerna hos människor från andra länder när han förklarar vad detta är. “Inga inträdeskrav, inga prov eller betyg, inte heller explicita strävanden till yrkesanpassning…”

Battail ser folkbildningen som en till stora delar förverkligad utopi, men han ställer den kanske mest grundläggande frågan mot slutet av essän, nämligen vilken framtid folkbildningen – den frivilliga utbildningen i folkakademier och folkhögskolor – har i ett postindustriellt samhälle. Battail är särskilt bekymrad över den banaliserande, massmediala kakofoni som kan sägas vara resultatet av att vissa friheter utökats på bekostnad av andra, men han avslutar offensivt med att ge folkbildningen en privilegierad plats också i ett mera multikulturellt och på många sätt fragmenterat samhälle.

>> les hele saken i Svenska Dagbladet

Antropolog: Gravsteder er et nytt område for selviscenesettelse

Published on April 18, 2006 by lorenz Posted in familie, individ og samfunn, kristendom, religion kosmologi, sosialantropologi i Norge, Sverige og Danmark

Åtte venner har skaffet seg felles gravsted i Danmark. Det er uvanlig å bli begravet med andre enn familien. Gravskikker endrer seg. Antropolog Gitte Lunding Johansen mener, at gravsteder er et nytt område for selviscenesettelse, skriver Politiken.

Antropologen jobber på Kulturcenteret Assistens Kirkegård i København.
Hun er i gang med et forskningsprojekt og har vært i kontakt med andre venner fra et bofellesskap, som kan tenke seg å bli begravet sammen. Hun sier:

»Visse mennesker har de ideer og overvejelser, fordi familien har fået en anden rolle. Et eller andet sted er det også led i en selviscenesættelse. Vores holdning til døden og indretning af gravsted, og hvem vi vil begraves med, spejler, hvad vi i øvrigt gør i livet. Jeg tror, at det bliver et nyt fokusområde at have holdninger til døden«.

>> les hele saken i Politikken (Link oppdatert)

SE OGSÅ:

Gitte Lunding Johansen: Nye tendenser i kirkegårdskulturen – med afsæt i Assistens Kirkegård

Her hviler familiens rødder. Det sidste fælles hvilested for slægten er på vej til at forsvinde

Kirkegårdsvandring: En rejse på tværs i Danmark blandt rørende og forunderlige mindesmærker for de elskede og savnede

Forsker på ritualer og omsorg ved død på sykehuset

Begravelser på norsk-pakistansk vis

Antropologen jobber på Kulturcenteret…