Ikke bare folk fra andre land, men også døve, blinde og folk i rullestol kan ha alternative forestillinger om det gode liv. Og langt fra alle mennesker ønsker å være “normal” heller. Likevel dominerer obskure forestillinger om hva som er normalt og hva som er unormalt. Derfor mener spesialpedagog Ivar Morken at vi burde snakke om normalitetssentrisme på samme måte som om etnosentrisme. Livskvalitet betyr ikke det samme for alle. Morken var en av elleve innledere fra forskjellige displiner på seminaret "Det normale og det unormale".

Hvert samfunn trenger "en god fiende" for å styrke sin egen identitet. Tidligere var det kriminelle eller homofile, idag er det muslimer, sa Thomas Hylland Eriksen.

"Rasehygiene" er et ekstremt eksempel på å forvalte og håndtere forestillinger om normalitet på. Et litt mer hverdagslig eksempel er rehabilitering som syke og funskjonshemmede er utsatt for. Dette konseptet fikk mye kritikk av forskerne.

>> les oppsummeringen min LINK OPPDATERT

Ved Universitetet i Tromsø skal det nå bygges et miljø for arktisk litteraturforskning. På mange måter kan fokuset på Arktis sammenlignes med fokuset på Østen, forteller initiativtagere Anka Ryall, Johan Schimanski og Henning Howlid Wærp til Tromsøflaket:

Edvard Said tok et oppgjør med orientalismen i 1978 med sitt kjente verk Orientalism som påpekte at de vestlige begrepene om Østen var preget av karikaturlignende fremstillinger av arabere basert på blant annet imperialistiske forutsetninger til briter og amerikanere. I likhet med Orienten er den hvite rene Arktis omspunnet av myter.

Tekstmaterialet som omhandler Arktis er og har vært en viktig faktor i konstitueringen av våre begreper om natur og folk i den nordlige verden, mener de tre.

>> les hele saken

Antropolog Sverker Finnström kritiserer i en kronikk bistandsorganisasjonenes manglende innsikt i sammenhengene mellom humanitær hjelp og storpolitikk. I det siste er flere bistandsorganisasjoner blitt utsatt for angrep fra rebeller. Det er ikke forunderlig, mener han: 50% av Ugandas nasjonale budsjett består av bistandsmidler. Regjeringen misbruker disse midlene for statspropaganda og krig:

Sällan ses bistånd och humanitär hjälp som neutral i ögonen på dem som passivt men tacksamt förväntas ta emot gåvorna. I Uganda har kriget pågått i decennier, samtidigt som det humanitära biståndet har tagit över ett antal av de funktioner som man i fredstid förväntar sig tillhöra staten och regeringen. Konsekvensen är att många ugandier ser det humanitära biståndet som en partner till den ugandiska regeringen. År efter år fortgår arméns förtryck i de ugandiska flyktinglägren, parallellt med de humanitära hjälpsändningarna.

(...)

Ironiskt nog blir ignorans snarare än empirisk kunskap ledstjärnan för en del humanitära hjälpinsatser. Genom att inte se eller självkritiskt granska den komplexa sammanflätningen av globala krafter, inte minst ekonomiska, med lokala oroshärdar, kan vi fortsätta odla bilden av det humanitära biståndet som neutralt och altruistiskt. Resultatet, efter 20 års krig, är en ojämlik världsekonomisk ordning med neokoloniala förtecken.

(...)

Med direkt hänvisning till den växande humanitära biståndsapparaten menade några unga studenter att ”kriget är ett projekt för både NGO:s och regeringen”. Det har blivit en självgående ”business” där vanliga ugandiers eventuella bidrag ses som ganska ”värdelöst”. Därför, avslutade de, kommer de stora humanitära organisationerna aldrig bidra till fred.

>> les hele kronikken i Dagens ETC (link oppdatert 11.7.06)

Sverker Finnström har skrevet en doktoravhandling om hvordan krig og terror påverker hverdagen for unge mennesker i Uganda

SE OGSÅ:

Sverker Finnström: No-peace-no-war in Uganda

Sverker Finnström og Anders Sjögren: Sluta dalta med president Museveni!

Sverker Finnström: Postcoloniality and the Postcolony: Theories of the Global and the Local

Uganda - Landportrett av BBC

I siste liten før måneden er over har Norsk antropologisk forening (NAF) kåret månedens antropolog for februar 2006. Dag Jørund Lønning heter han, drev tidligere med aktivisme i Palestina-spørsmål og er nå opptatt av merkevarebygging i Telemark ved Telemarksforsking-Bø (fagområdet natur- og kulturbasert næringsutvikling) Høres ut som har har skiftet side og politisk farge, men det stemmer absolutt ikke. Det fins nok faglige bindeledd og skriver han.

Det er eit stort sprang frå Palestina til norsk bygdeutvikling og småskala landbruk. For mitt vedkomande var likevel det personlege engasjementet for minoritetsinteresser og –verdiar, eit soleklart bindeledd. Den norske småbrukaren er sjølvsagt ikkje fysisk undertrykt slik palestinaren er det, men har likevel stridd mot ein stendig meir urbanisert offentleg debatt, der bygd og småbruk vert kommunisert som noko fortidig og utgåande. (..) For meg har bygdebakgrunnen alltid vore noko eg har vore stolt av, og det vart såleis eit naturleg prosjekt å arbeida profesjonelt mot strukturar og holdningar som nedvurderte denne lokale kunnskapen.

Han er særlig opptatt av den han kaller den "postmoderne bygda":

Garden er ikkje først og fremst næring, men ein måte å bu på, trivast på, uttrykkja personlege interesser på. Nokre av desse vidareutviklar garden for å kunna henta inntekter frå denne, andre kompenserer fallande landbruksinntekter med eksternt arbeid. Men alle gjer dei bygdene rikare, nettopp gjennom arbeidet med å redefinera: Bort frå tal og teknikk, over på trivsel, kultur, identitet, og menneskenære verdiar.

(...)

Først og fremst talar me om sjølvkjensle og trua på at det lokale er noko verdt! Det viktige er såleis å skapa interesse for staden, for det lokale landskapet, for dei lokale ressursane. (...) Kva kan me her som få eller ingen andre kan? Fokus ligg ofte på lokal mat, lokal bygningsskikk, lokal musikk, myter, forteljingar, det spesielle landskapet. Her legg me stadleg kultur og kunnskap i botn for ny utvikling. Det ikkje-standardiserte går frå å vera ei moderne ulempe til å bli ei postmoderne føremon! Forsking på økonomisk utvikling i europeiske bygderegionar syner det same; dess sterkare lokal identitet, dess betre er og den økonomiske utviklinga.

Antropologien har også vært nyttig i landskapsutviklinga. I den offentlige debatten og kulturlandskapsforskninga (dominert av biologer og kulturminnevernere) er menneskene blitt glemt, påstår ag Jørund Lønning.

Når me set mennesket i sentrum for landskapsutviklinga, får me ein alvorleg og dramatisk korreks i høve til rådande regime. (...)

Gjennom omgrepet det kulturelle landskapet har me synt korleis mennesket set kvalitative krav til landskapsutvikling. Det kulturelle landskapet engasjerer, identifiserer, og gjev rom for deltaking. Det moderne og standardiserte produksjonslandskapet kvalifiserer derimot ikkje til å bli kalla kulturelt landskap! Dette er eit privatisert landskap utan kollektiv appell. For det norske landbruket er det heilt avgjerande at det landskapet ein produserer har slik appell. Samstundes kan ikkje dette sikrast utan at kollektivet faktisk slepp til. Me arbeider difor no med fleire større prosjekt der mennesket, som einskilindivid og medlem av kollektiv, får vera med og avgjera korleis landskapsmidlane skal nyttast.

For tida driver han med et doktorgradsprosjekt om bygda som nyskapningsarena.

>> les hele saken på NAFs hjemmeside

MER OM DAG JØRUND LØNNING

Hjemmeside ved Telemarksforskning

Dag Jørund Lønning: Stemningar til sals: Landskap som ressurs i kulturøkonomien

Lanserer Telemarkskua i Europa. Telemarkskua er eit viktig symbol for fylket vårt, sier Dag Jørund Lønning

Bygdeforskinga får juling: Bygde- og region-forskarane har hatt ei tradisjonell og defensiv grunnhaldning til Bygde–Noreg, seier bygdeutviklingsforskar, Dag Jørund Lønning.

Lønning: Mer lønnsomt å la folk fiske gratis

Dag Jørund Lønning gir Telemark stryk for turisme

To rapporter av Dag Jørund Lønning kan lastes ned i fulltekst:

Sykkelturisme i eit kulturøkonomisk perspektiv

Tankar om ungdom og Bygdenoreg i ei brytningstid (pdf)

Runar Døving kritiserer i Drammens Tidende kristne nordmennenes arroganse overfor muslimenes følelser i Karikatur-saken. Han mener nordmenn er langt fra så frigjorte som de tror:

"Mange nordmenn holder flagget og kongefamilien høyt. Det betyr ikke at vi ikke kan spøke med det, men det er helt klart at ikke alle andre kan gjøre det. For eksempel liker vi dårlig at svenskene spøker med kongefamilien vår, eller flagget. Mange ville også reagert om tyskere spøkte med flagget vårt. Og dersom noen laget en tegning av en araber som gjorde sitt fornødne på flagget vårt, og deretter tørket seg bak med et bilde av kongefamilien, ville mange nordmenn funnet det svært krenkende. Vi ville ikke synes at det var et verdig uttrykk for ytringsfrihet."

Men en ville kanskje ikke ty til vold?

I Skien fikk en palestiner unngjelde da en norsk mobb gikk løs på ham og stakk ham ned med kniv. -Dere brente flagget vårt! ropte mobben. Dette viser at også nordmenn er i stand til å besvare en symbolsk handling med vold.

>> les hele saken i Drammens Tidende

SE OGSÅ:

"Sett fra Arabia": Unni Wikan om Muhammed-tegningene

Raseri og nedlatenhet - Hylland Eriksen om karikaturene

Et forsøk på å samle kloke ord om Muhammed-tegningene

NAFs årskonferanse finner iår sted i Trondheim fra 19.21.mai. Tema er Homo faber - redskapsbrukeren. Det handler om samspillet mellom språk, teknologi, natur og samfunn - slik tolker jeg den kryptiske temabeskrivelsen:

Det er en av konferansens ambisjoner å få fram de ressursene faget råder over i studiet av redskapsbruk i vid forstand og se hvordan endringer i dette feltet både viderefører og fornyer faget som et studium av Homo faber.

Fra nå av er det mulig å melde seg på. OBS: Stive priser!

>> mer info på konferansens hjemmeside

Antropolog Unni Wikan har vært på tur i Oman og prøver å analysere konflikten rundt Muhammed-tegningene fra et arabisk perspektiv:

Tumultene har ikke spredd seg til Saudi-Arabia, Oman, Kuwait, Emiratene, Qatar, Bahrein eller Yemen. Dette er ikke en siviliasjonskonflikt mellom arabere og Vesten. Men striden vitner om en grunnleggende ulikhet i synet på trygghet, makt og autoritet.

På dene ene siden kritiserer hun de kristnes sterotype syn på islam. På den andre siden generaliserer hun selv i altfor stor grad og kommer med slike tvilsomme uttalelser:

Jeg tror ikke det er mulig, for mennesker flest med arabisk bakgrunn, å forstå - eller akseptere - prinsippet om ytringsfrihet. Til det lever de i en for turbulent verden hvor menneskeliv trygges og konflikter holdes i sjakk ved begrensninger på frihet.

>> les hele kronikken i Dagbladet

SE OGSÅ:

Mohammad Azhar: Mediene preges av islamofobi (Aftenposten)

Intervju: Unni Wikan med planer om ny bok om innvandrermenn, ære og verdighet

Raseri og nedlatenhet - Hylland Eriksen om karikaturene

Et forsøk på å samle kloke ord om Muhammed-tegningene

Atle Andersson i Bergens Tidene svermer for "attraktiv hjernekraft" fra Asia. Der satser de på realfag, det gir penger i kassa:

Mens norske ungdommer søker seg til mediefag og sosialantropologi, er Arpita og hennes Powergas-kolleger en del av den fremrykkende asiatiske høykompetansehæren innen IT og annen teknologi. I India gir ingeniørtittel status, og foreldre flest er opptatt av å pushe den oppvoksende slekt inn på matnyttige utdanningsveier.

Han fortsetter slik:

Skrekkscenarier fra trendanalytikere har advart at Norge frem mot 2010 kan mangle opptil 10.000 ingeniører. Skal Norge komme seg ut av knipen må drastisk flere ungdommer velge realfag på bekostning av såkalte kreative yrker.

Journalisten har et tvilsomt (dog moteriktig) syn på utdanning. Men også for sånne folk som er primært opptatt av penger, avkastning og sånt, er det jo nyttig å vite at det faktisk er mange folk fra sånne mindre "matnyttige" utdanningsveier som antropologi som jobber i IT-bransjen. INTEL er for tida på jakt etter antropologer fordi antropologene har åpnet nye markeder og ga ideer til nye produkter. Nylig sa økonomen Oskar Korkman at antropologer forstår forbruk og salg bedre enn markedsførere

>> les hele saken i BT: Overflod av attraktiv hjernekraft

>> INTEL is hiring more than 100 anthropologists

>> Anthropologist Patricia F. Cleary on Education as commodity

I Sverige har myndighetene åpnet Mångkulturåret 2006. Det er lett å gjøre narr av slike initiativ ovenifra. Noe mer politisk korrekt er det vanskelig å finne. "Ett politiskt korrekt slag i luften", skriver Gunnar Bergdahl, mens flere andre kommentatorer lurer på hva det egentlig er som markeres: Hva er mångkultur? Hva er flerkulturelt? Journalister ringer rundt og spør, henter også inn råd fra antropologer.

Stefan Nolervik i Östersunds-Posten har skrevet en herlig tekst med tittelen Samer och invandrare är mångkultur - svenskar och Zlatan är svensk kultur:

I dag när alla pratar om mångkultur och när dessutom självaste regeringen har utlyst ett speciellt mångkulturår har jag börjat grubbla. I går vaknade jag mitt i natten, kallsvettig och febrig reste jag mig upp i sängen och skrek rakt ut: VAD ÄR MÅNGKULTUR?

Han ringer rundt og spør om råd. Svarene han får gjør ham enda mer forvirret

(...) Men den mest allmänna omfattningen av mångkultur är att man tar in de nya svenskarnas kulturer.

Så det finns en sorts svensk kultur och så mångkultur?

(...)

Mångkultur är också att man tar till sig nya kulturyttringar, och att man tar in invandrare. I dag är det ju svenskt att äta pizza till exempel.

Så det är mångkultur?

- Ja, mångkultur blir svensk kultur efter ett tag.

Hur lång tid tar det?

- Ja, det kan ju variera. Tittar vi på en sådan kulturutövare som Zlatan så kan man bli svensk fort. Det finns också en sorts kändisfaktor i det där.

Ju folkligare desto snabbare går man från att vara mångkultur till svensk kultur?

Vanskelig blir det når det gjelder samene:

Samer är alltså för sig. Och en del av mångkulturen, en del av Sverige, men inte svensk kultur. Jag blir inte riktigt klok på resonemanget, borde inte samer som bor i Sverige tillhöra den svenska kulturen?

På sydsamsikt kulturcentrum, Gaaltije, har de naturligtvis svaret på frågan.

- Människor från olika kulturer som lever tillsammans och umgås, när människor och deras kulturer blandas, det är mångkultur. Det är inget konstigt med det. Så är det i Liberia och Ryssland och i Jämtland.

Hmm, människor från olika kulturer... så när jag, som är uppväxt i Krokomskultur, och min hustru, med rötter i Offerdal, umgås hemma så är det mångkultur. Men om jag är ensam för mig själv så är det svensk kultur? Spännande.

>> les hele saken i Östersunds-Posten

Annika Hagström i Helsingborg Dagblad har skrevet en interessant artikkel og blant annet spurt antropologen Kristina Gustafsson. Hun forklarer:

--Mångkulturalismen var starkast i Sverige i mitten på 90-talet, när vi till exempel kunde gå kurser i att hantera kulturkrockar. Drömmen om att skapa det mångkulturella samhället är uppenbarligen inte borta hos statsmakten, men i forskarvärlden är många idag kritiska till att tala om mångkultur. Begreppet "kultur" får oss att tro att vi kan förstå hur människor är, men det binder fast oss vid statiska definitioner som vi etnologer är skeptiska till. Det kan också leda till idéer om ett separatistiskt samhälle: att vi tillhör olika kulturer som inte kan mötas eller leva tillsammans. Idag driver till exempel Sverigedemokraterna idén att det finns en kulturell renhet som bör bevaras.

>> les hele saken

SE OGSÅ:

Mångkulturårets offisielle hjemmeside

Tvilsom "mangfoldsmobilisering" i Sverige?

Sverige: I Mångkulturåret kutter regjeringen støtten til etnografiske musser

Per Wirtén: Byt mångkultur mot de bredare perspektiven i det kosmopolitiska!

Sveriges nasjonaldag og den nye svenskheten

- Kultur har ikke med nasjonalitet å gjøre

Også nordmenn er flerkulturelle

Tidligere har Unni Wikan vært opptatt av innvandrerkvinner og barn. Nå ønsker hun at vi bryr oss mer om mennene. Bedre innsikt i mennenes situasjon kunne ha avverget konflikter, sier hun i et intervju med meg. Antropologen holder på å analysere to rettsaker om æresdrap og tvangsekteskap. Æresbegrepet er ikke noe eksotisk. Det handler om å ivareta menneskers verdighet, mener hun.

Et sentralt spørsmål for Unni Wikan er: Hvordan kan en hjelpe mennene til å beholde deres verdighet og samtidig trygge kvinner og barn?

- Vi er klare over at vi må må arbeide for å sikre kvinners rettigheter, mens menns situasjon er blitt viet lite oppmerksomhet utover det at de er overgripere eller undertrykkere. (...) Det er jo ikke slik at jeg som forsker har sagt og tenkt at nå skal jeg undersøke mannens situasjon. Jeg er kommet til den innsikt at det må jeg gjøre.

Hun mener forskere bør i større grad ta opp de ubehagelige spørsmål og vise mer mot:

- Forskere har grunn til å være redde. Det koster å ta opp ubehagelige spørsmål. Det kan være beintøft. Men vi forskere risikerer mindre enn de som er medlemmer av enkelte etniske felleskap. Det blir ofte sagt, det er ikke vi, det er de berørte menneskene selv som må ta opp slike saker. Men mange av oss aner ikke hva det koster, hva de må risikere.

>> les hele intervjuet

SE OGSÅ:

Tvangsekteskap: Unni Wikan: "Fellende dom vil vekke Europa"

Ny bok: De fleste drap begås av vestlige menn med gammeldags æresbegrep

Somaliske mænd bliver overflødige