Hvorfor klarer noen fjellklatrere seg bedre enn andre? Hvorfor får noen høydesyke, andre ikke? Visse grupper er helt overrepresenterte. Det fins ikke noe område som antropologer ikke kan finne svar på. Det er bare å dra på feltarbeid, dvs pakke rykksekken. Sosialantropologen Viviane Seigneur fra universitetet i Rouen klatret med to ekspedisjoner opp til Aconcagua, Søramerikas høyeste fjell (nesten 7000m.o.h.), i følge magasinet Skyddsnätet.
Hun fant ut at kulturelle tradisjoner i problemløsning er årsaken til at f.eks. svenskere klarer seg bedre i fjellet enn japanere. Hun snakker om “ulike typer av ideologier knytta til nasjonalitet”:
Svenskar har ett mer flexibelt och prestigelöst sätt att lösa uppkomna problem. Japaner och koreaner uppviser ett kamikazeliknande beteende. Deras envishet och starka fokusering på att nå toppen är verkligen viktiga egenskaper för en klättrare. Men av rädsla för att ”förlora ansiktet” tenderar de att negligera viktiga varningssignaler om att de inte mår bra och fortsätter helst bara vidare uppåt i en farligt snabb takt. Tyskar och schweizare har däremot en mer medicinsk och vetenskaplig attityd. Men deras mer kontrollerande ideologi gör att de sätter alltför stor tilltro till teknologisk utrustning och mediciner som mildrar symtomen. Detta på bekostnad av tilltro till sina egna sinnen vilket gör att de riskerar att invaggas i en falsk trygghet.
Hvorfor klarer noen fjellklatrere seg bedre enn andre? Hvorfor får noen høydesyke, andre ikke? Visse grupper er helt overrepresenterte. Det fins ikke noe område som antropologer ikke kan finne svar på. Det er bare å dra på feltarbeid, dvs pakke…