Skrevet og fotografert av Sofia Josefine Spjuth (UiO) for antropologi.info
Torgeir Kolshus, Marianne Lien, Halvard Vike, Marit Melhuus, Johannes Elgvin
Fler och fler masterstudenter väljer att stanna i Norge för att utföra sitt fältarbete här. En del har mött motstånd då projektbeskrivningen lämnats in till institutet, och några har därmed slutligen genomfört sitt fältarbete med förändrad tematisk och regional utgångspunkt.
28:e mars var det dags för ”Fagkritisk dag” på det samhällsvetenskapliga fakultet vid universitetet i Oslo. Föreningen ”Sosialantropologisk Forum” hade spikat ett program för sina medstudenter i fem och en halv timma med kortare föredrag, filmvisning och debatt i ett av auditorierna på deras fakultet.
Över hundra stycken lockades dit av dagens tema, som problematiserade möjligheterna och utmaningarna kring att göra fältarbete i Norge som eget land. Detta tema var bestämt av socialantropologisk studentorganisation bland annat på bakgrund av en skepsis och ambivalens som verkat råda på institutet angående denna fråga.
Hva (i all verden) er antropologi hjemme?
Först ut i talarstolen var professor Halvard Vike. Han öppnade med frågan om huruvida ”hemma antropologi” faktisk anses vara av andra rang på institutet? Det råder absolut inte en allmän hållning om detta, försäkrade Vike oss om, men medgav att det dock kan medföra viss problematik. Det är en väsentlig del att våra studenter reser ut i världen, ”kulturchockens epistemologi” som vårt ursprung, upplevelsen av ”att bli barn på nytt” är kanske inte helt att undgå som viktig, menade han.
Men vad betyder egentligen ordet hemma? Och vad lägger vi i det? Vike problematiserade frågan och lyfte exempelvis fram hur många studenter som finner det intressant att studera bönder på höglandet i Guatemala, medan intresset för att studera bönder i Bø fort kan verka tråkigt i kraft av att vara i Norge. Det är den radikala nyfikenheten för mänsklig anpassning som bör vara den grundläggande faktorn för var i världen studenterna väljer att genomföra sina fältarbeten.
Att det finns tendenser till att norska kulturfenomen inte ses på som lika intressanta inom antropologin tror professor Vike främst är en hållning bland studenterna själva.
Något av den problematik han lyfte fram knytet till dagens tema handlade om den alltid så viktiga holismen, och pekade på tendenser till att man lättare ger avkall på den holistiska motivationen när man är ”hemma”. Det är viktigt att röra sig upp och ner, fram och tillbaka i fältet och inte bara se de institutionella gränserna. På detta sätt kan antropologen, med sin absoluta särställning, vara med på att omformulera frågor till den norska välfärdspolitiken som andra forskare inte har kunskap om. Denna klasserfarenhet, att aktivt gå på tvärs av kontexter, kan vara en ersättning för ”kulturchocksepistemologin” liksom det att tillnärma sig en historisk blick eller tänka kontrafaktiskt.
Vike ser stor potential i ”hemma antropologi”, och med hjälp av dessa tre sistnämnda hjälpmedel kan vi vara med på att spränga ortodoxa barriärer och sprida kunskap om den enorma komplexitet Norge som etnografiskt fält har att erbjuda.
”Longing for belonging”
Dagens film var baserad på ett fältarbete i Havøysund i Finnmark, Norge. Denna flotta filmatisering av Beate Mortensen Nesheim var ett glimrande bidrag till dagens tema. Kvinnan bakom kameran tog oss med till sin hembygd, fiskeværet Havøysund. Med sitt eget ursprung från platsen, och sitt genuina intresse för problematiken små kust samhällen i Finnmark idag sliter med, visade hon oss ett starkt bidrag till ”hemma antropologin”. ”Longing for belonging” gav oss bilder av en plats betydelse för skapa identiteten av den man är den man är, och blir den man blir. Drömmar, förväntningar, bekymmer och hemlängtan återspeglas i vardagens problematik till olika människor (hele filmen kan lastes ned)
”Behovet for å eksotifisere”
Professor Geir Thomas Hylland Eriksen talade inte bara om en eventuell problematik kring att göra fältarbete i eget land, utan även om socialantropologins ställning i en allmännare forskningskontext.
Han menade att det inte är något tvivel om socialantropologins goda renommé inåt i den fackliga miljön, värre är det däremot utåt. Anledningen till detta är att vi helt enkelt är för dåliga på att visa, och inte minst klargöra för andra vad vi faktiskt kan.
För det är inget tvivel om att det är mycket vi kan bidra med, men det kommer inte till sin nytta om vi bara låter det frodas i akademins värklighet. Alla vetenskapliga discipliner har sin speciella fokus för att kunna förklara komplicerade fenomen, och det antropologen kan bäst är komplexitet. Detta kan verka nog så förvirrande och diffust i en värld på söken efter enkla förklaringsmodeller.
Över hundra stycken lockades till Fagkritisk dag
Hylland Eriksen fick så en fråga om han kunde ge något tips till vad studenter som väljer att göra fältarbete i Norge borde fokusera på. Det klara svaret var att kanske slita sig något från etnicitet som tema och heller fokusera mer på ekonomi. Arbetslöshet är ett viktigt och intressant fält att ta tag i. Det är tydligen få ting som gör oss olyckligare än att bli just arbetslösa, och detta fenomen menar han att kan antropologer kan vara med att förklara.
”Nærest er du når du er borte… noe er borte når du er nær”
Dagens tredje inlägg hölls av professor Marit Melhuus. Strofen ovan är hämtad ifrån en dikt av Tor Jonsson, och lästes inledningsvis av Melhuus:
”Nærast er du når du er borte.
Noko blir borte når du er nær.
Dette kallar eg kjærleik – Eg veit ikkje kva det er.
Før var kveldane fylte av susing frå vind og foss.
No ligg ein bortgøymd tone og dirrar imellom oss.”
Hon pekade till problematiken kring det samtidiga krav som ställs till antropologer om närhet och avstånd i forskningsmetoden. Angående ”hemma antropologi” är problemet inte närheten men snarare avståndet enligt Melhuus. Alla norrmän i Norge delar vissa referensramar, vilka på så vis kan vara svåra att definiera och därmed analysera. Hon menar att när man reser ut i världen är det just mötet med, och upptäckten av andras referensramar som kan förlösa en förståelse av ett fenomen.
Därmed tror Melhuus att det är stor fara för att man inte problematiserar sammanhänget och kontexten nog när man delar samma referensramar. Ett sätt att undgå en sådan förödande miss är att lägga fältarbetet till en mer avgränsad by, och på så vis genomföra ett mer ”traditionellt” fältarbete. Detta vill underlätta för att följa folk tätare, i olika kontexter, och på så vis kunna säga något om viktiga referensramar till dem man studerar. Poängen är att det i mer urbana kontexter är det svårare att kontrollera om folk faktiskt gör det dem säger att dem gör.
”Går man glipp av noe essensielt ved å gjøre feltarbeid i eget land?”
Tillslut var det alltså dags att debattera om huruvida man år miste om något essentiellt vid att inte resa utanför rikets gränser. Panelen bestod av Torgeir Kolshus, Marianne Lien, Marit Melhuus och Halvard Vike.
Dem hade på förhand fått besked om att positionera sig något, för eller emot, men de flesta hade gett besked om att det inte var möjligt. Detta faktum genomsyrade hela debatten, och talade för sig självt om att det både finns positiva och negativa sidor med att göra fältarbete ”hemma”.
Det är viktigt att våga gå bort från det man är van vid, våga göra bort sig och utmana svåra situationer. Fältarbete är hårt arbete som kräver insats och enorm vilja att förklara fenomen kring mänsklig anpassning.
Inspel från publiken visade även hur det motsatta, nämligen hur det att välja speciellt kända fält och tema, varit utslagsgivande för tillgång och acceptans i fältet. Så var det även frågan om huruvida främmande språk kan verka givande som medel för att distansera sig, och skona sig från ”hemma blindhet”. Några menade att studenterna kanske borde skriva på engelska om dom väljer att göra fältarbete i Norge, medan flera i publiken argumenterade för det motsatta.
Därmed återstår det för oss att fördjupa oss i de texter antropologer redan producerat, slipa vår nyckel till komparation och bege oss ut i fjordarnas rike och frossa i oförklarliga fenomen, som bara väntar på att förklaras genom antropologens närvaro.
SE OGSÅ:
– Kvalitetsreformen truer antropologifaget
Etter kvalitetsreformen: Like bra feltforskning på kortere tid?
Drar til Tyrkia for å forstå Norge
For en antropologi uten radikal annerledeshet
Etnografi om unge kunstnere: Hvordan ser verden ut fra deres ståsted?
Hvorfor så konforme journalister? Antropolog på feltarbeid i rikspressen
Feltarbeid i egen stue
Studenter på feltarbeid for å designe espressomaskiner og lekeplasser
Anthrobase: Fieldwork at home & abroad
